ANDREAS ENGLUND

Född -74. Självlärd visionär från Falun som hanterar olja på duk som en berättares penna.

Englund har gjort sig ett namn i konstvärlden med sitt koncept ”Den åldrande Superhjälten" – en briljant och bittersöt tolkning av superhjälte klichén. Därefter kommer "Époque Royale", Andreas senaste verk, där han vänder fokus från personlig introspektion till en vild, kollektiv resa genom tiden.

Humorn är inte bara ett skämt; det är en lins som visar hur lite våra egenheter – våra poser och skandaler – har förändrats genom århundradena. Medan superhjälten kämpar med sin egen skymning, dansar Époque Royale genom kaoset av vår gemensamma berättelse, och blandar dåtid och nutid till en gåta som är både tankeväckande och fräck. Tillsammans utgör dessa koncept två sidor av Englunds mynt: den ena en själfylld soloprestation, den andra en livlig ensemble, och båda gräver i vad som driver oss.

Det som skiljer Englund åt är hans rötter – decennier som Art Director har slipat hans öga för effekt, en skandinavisk talang för att blanda återhållsamhet med risktagande, och ett hopp från reklamens slitsamma arbete till konstens vilda frihet.

Den resan ger honom en edge, men det är hans klassiska angreppssätt som förseglar affären. Att måla med olja och hyperrealistisk detaljrikedom är inte bara stilfullt – det är avsiktligt. De gamla mästarnas hantverk skapar tyngd i hans idéer och förvandlar flyktiga, roliga ögonblick till något tidlöst.

Det handlar inte om att efterlikna fotografier; det handlar om att ge liv åt duken – lager av ljus och skugga som kräver en andra titt. För superhjälten förankrar det humorn i verkligheten; för Époque Royale kopplar det historien till nuet med en nick av respekt och en twist av busighet. Englunds konst hänger inte bara – den talar, den ler, den stannar kvar hos dig - en perfekt storm av insikt och respektlöshet.

”Superhjälten”
Glöm svindlande triumfer och osårbara prestationer; Englunds hjälte är en genomlevd själ som snubblar genom livets oglamourösa hinderbana med en sliten mantel och en envis karaktär.

Det är en finurlig pik till vår besatthet av polerad perfektion, en värld som drunknar i Instagram-filter och superhjältebtlockbusters där ungdom och muskelkraft hyllas. Istället bjuder Englund på rå mänsklighet: sårbarhet som styrka, uthållighet som makt.

Denna åldrande ikon resonerar eftersom han är vi – bristfälliga, knarriga, fortfarande kämpar med tillvarons kaos, mantel eller inte. Det är en tyst revolution mot stereotyper, en meditation om maskulinitet som byter ut övermod mot modet att bara fortsätta.

"Époque Royale”
Här krossar Englund den stela grandiositeten från medeltiden och renässansen och blandar den med dagens subkulturers råhet och självsäkerhet. Det är historia med ett leende – kunglighet som inte framställs som otillgängliga ikoner utan som spelare i mänsklighetens eviga cirkus av makt, relationer och absurditet.

”Mattan”
Men Englund stannar inte vid väggen. Han har tagit sin konst till golvet med en matta – en djärv, ylle färgad del av sin super-hjälte-berättelse, född ur en livslång kärlek till design väckt av sin arkitektfader.

Uppvuxen bland de rena linjerna av nordiska giganter som Arne Jacobsen och Alvar Aalto ser han konst som mer än en målning – det är rummet självt, en harmoni av möbler, tyger och, ja, mattan under fötterna.

Allt för många designmagasin visar sterila hem, bara golv och kalla vibbar; Englund är här för att vända på den narrativet. Hans matta, vävd i Belgien av förstklassig ull, är inte bara dekoration – det är ett statement, ett uppror mot den textilfria trenden, som bevisar att konst kan leva där du går.

Den är superhjälten mitt i flykten, fångad i ett ögonblick av orädd mänsklighet, som tillför värme och humor till vilket utrymme som helst.