CAMILLA ERIKSSON

Måleri är för mig en djup och medveten handling, ett sätt att uttrycka vissa känslor som skriker efter att bli delade. Känslorna jag fångar på duken kan vara både kraftfulla och mångfacetterade – ibland glädjefyllda, ibland påfrestande. Varje målning fungerar som en berättelse om mina upplevelser, känslor och de stunder som format mig, och varje penseldrag gestaltar en aspekt av min inre värld.

Till synes kan mina "blå perioder" verka dystra, men för mig handlar det mer om en längtan att fördjupa mig i en specifik färgpalett – blått, rött, orange, eller någon annan nyans. Processen att måla tar mig in i ett tillstånd av intensiv observation och känsla - det är som om jag förlorar mig i skapandet. Denna besatthet ger mig en strikt men samtidigt underbar känsla av tillfredsställelse och balans.

Mina närstående har lärt sig att läsa av dessa stunder. När jag försvinner in i mina färger förstås det som ett tecken på att jag har något viktigt att uttrycka. Målningen fungerar då som en sorts terapi, en fristad där jag kan bearbeta och utforska det som gror inom mig. Det ger mig en känsla av gemenskap, medveten om att jag inte är ensam i denna emotionella och kreativa resa.

Att måla är en fascinerande utforskning av både mig själv och mina relationer till andra. Jag förundras över hur mina verk kan resonera med människor – var och en tolkar konsten utifrån sina egna livserfarenheter och känslor.

Det är en ynnest att se hur en anonym betraktare kan förälska sig i något jag har skapat. För en kanske mitt verk tenderar att påminna om ett smutsigt fabriksfönster, medan en annan ser de majestätiska vidderna av Grönland. Någon annan kanske känner igen sig i figurer som liknar pingviner, tranor eller masai-stammar som rör sig genom färgpaletten.

Jag älskar att lyssna på deras tolkningar och att få en inblick i hur de upplever det som jag har format. Det blir tydligt hur konsten alltid är subjektiv och handlar om betraktarens känslor och perspektiv.

Denna mångfald av upplevelser bekräftar att konst är en levande dialog mellan skaparen och åskådaren – en ständigt pågående resa av delade känslor och insikter.