top of page
sammanflätade

DAN LEONETTE

”DET KÄNNS BRA NÄR MINA KUNSKAPER FÅR LEVA VIDARE HOS ANDRA"

Dan Leonette är uppväxt i Santa Barbara, Kalifornien. Han förstod att han var ämnad för keramik när centreringen satt direkt, första gången han provade att dreja.

Han kom till England 1967 och praktiserade en tid hos Emmanuel Copper, som också gjort sig känd som redaktör för Ceramic Review. Året därpå reste han till Sverige och Stockholm, men det skulle dröja till 1983 innan han och hustrun Kerstin flyttade till Gotland och till slut etablerade sig i Kräklingbo gamla mejeri.

I begynnelsen var det tufft, berättar Dan. För att klara räntor och amorteringar tackade vi ja till en order på 10 000 glöggmuggar. Vi arbetade som robotar i mer än ett år. Under firmanamnet Leonettes Keramik har de arbetat med det mesta i keramik väg.

- Leka med eld är en del av jobbet.

Passionen för Raku föddes redan i Santa Barbara, säger Dan. Men när jag i mitten av 90 talet kom över boken Raku av Tim Andrews, lade jag bruksgodset åt sidan och ägnade mig bara åt raku. Jag blev som förhäxad av den samtida rakun.

Han beskriver magin kring copper mat, när man matar bränningen med svart kopparoxid och alkalisk fritta och får den där metalliskt och rostiga ytan, eller Peel of- Naked raku, som görs med kaolin, kvars och krackelglasyr. Den ljusa krackelerade ytan får ett antikt utseende redan innan den har svalnat.
Han jobbar också med sawdust och saggar raku.

Trots att man gör nästan lika vid varje bränning blir mönstren och uttrycken väsensskilda. Mest håller Dan sig till ganska enkla klassiska keramiska former så att yta och form inte konkurrerar med varandra. Att bränna raku verkar vara lite som att leka med eld. Ja, det är nog det jag håller på med säger Dan och skrattar.

- Gillar att lära ut

Det gamla mejeriet är en perfekt plats för en sådan här verksamhet. Själva mejeriet är en utmärkt keramikstudio med gott om plats för både verkstad och show room. I den luftiga ladan intill bränns rakun i egna gasugnar.

Det händer att krukorna spricker. Då limmas skärvorna samman precis som de gamla japanska munkarna gjorde och limfogen förgylls. En kruka är ju precis som livet. Även ett misslyckande kan förgylla dagen om man gör något med det.

Under min långa karriär som keramiker har jag fått så mycket hjälp på vägen av både kollegor och mästare, När jag nu, kommit en bit på väg, vill dela med mig av min kunskap. Under flera år har jag hållit otaliga kurser och workshops. Det känns bra när mina kunskaper får leva vidare hos andra.

Tillgänglig konst: Begränsad eller slutsåld | Kommande utställning: Saknas

bottom of page