SARA LINDH

Konstnär, artist, skådespelerska, sångerska, producent och dramatiker. Sara Lindhs bakgrund inom film och teater speglar i stor utsträckning de motiv hon väljer att utforska.

Hon har en djup fascination för berättelser, mänskliga möten och skapandet av stämningar. Även ljuset spelar en central roll i hennes kreativa process, vilket skapar en filmisk kvalitet i det visuella uttrycket.

För närvarande arbetar hon med en bildserie som utforskar temat - ”kvinnlig vänskap och gemenskap under de senaste hundra åren”.

Sara har varit verksam som frilansande skådespelerska, artist och dramatiker i över trettio år och har deltagit i ett femtiotal olika produktioner inom teater, film och TV.

Sara Lindhs konstnärliga resa präglas av en observant betraktelse av världen, där hon ser till att omge sig med bilder och analyserar det som passerar förbi.

Redan som barn var hon introvert och tillbringade mycket tid i sin egen bubbla, där hon ritade och skapade egna världar av lera. Den inre världen, som hon kontrollerade och formade, blev en tillflykt från verklighetens begränsningar. Fantasin, sagorna och berättelserna utgjorde ett sätt för henne att fly, drömma och finna tröst.

Under barndomens somrar på landet vaknade hennes kreativitet till liv, där det värmländska landskapet med sina skogar och sjöar erbjöd en magisk miljö för skapande.

Omgiven av konstnärer blev hon uppmuntrad att måla så snart hon visade minsta intresse; stafflier, målardukar och oljefärger presenterades för henne, vilket ledde till att hon började utforska sin konstnärliga förmåga.

Som trettonåring lämnade hon den förtrollade bubbla och klev in i en helt annan verklighet. Den externa världen erbjöd så många möjligheter att hon valde att fokusera mer på musiken, en väg som föll sig naturlig i en musikerfamilj. Sången blev hennes huvudinstrument.

Dock förändrades den konstnärliga inriktningen återigen när hon senare fann sin plats inom teatern. Övergången från att vara ett introvert barn till att bli skådespelerska, artist och dramatiker var för henne inte så avlägsen. Det var en uttryck för hennes önskan att berätta och kommunicera med omvärlden.

Efter trettio år på scenen, med många minnesvärda roller, upplevde hon plötsligt en förlust av lusten till teatern. En känsla av vilsenhet drabbade henne, och hon började söka efter sin väg framåt, funderande på om hon skulle skriva mer eller kanske regissera. Under pandemin, när alla föreställningar ställdes in, uppstod en känsla av vakuum och tomhet.

Saras man, medveten om hennes längtan efter att börja måla, överraskade henne genom att köpa ett staffli, duk, färg och penslar, vilket resulterade i uppmaningen att återuppta sitt skapande.

Det kan sägas att hon började måla ur en känsla av rastlöshet och frustration. Efter fyrtio år plockade hon åter upp penseln, och när fönstret till hennes inre värld öppnades kunde hon inte längre sluta måla.

Denna överraskning över att hon återigen kunde skapa var en bekräftelse på att hon hade hittat tillbaka till sig själv. Hon menar att man är som mest sig själv när man glömmer bort sig själv, precis som i barndomen när man blev helt uppslukad av något som var större än en själv.

När hon målar, fungerar hon som regissör och har fullständig kontroll över scenografi, ljussättning och skådespelare. I denna process finner hon sin frihet.